Faceți căutări pe acest blog

Totalul afișărilor de pagină

BINE ATI VENIT PE ACESTA PAGINA!

Poate aici veţi regăsi un strop de linişte sau un loc unde v-ar place să zăboviţi în clipa de taină!

sâmbătă, 2 martie 2013

ILLUSIONERNAS SKUGGOR / Umbre de iluzii





ILLUSIONERNAS SKUGGOR

Du matade mig så länge
med vanföreställningar,
jag undrar
om inte jag själv
är bara en illusion?
Ett spöke – i ögonblickets glimtar –
Eller en skugga av en illusion
bland illusioner.



M-ai hrănit atâta timp
cu iluzii,
încât mă întreb
dacă nu sunt şi eu
doar o iluzie?
o nălucire - în licărirea de-o clipă -
sau o umbră a iluziei
printre iluzii.


VEM ÄR JAG?

Jag kommer aldrig att veta vem jag är
så länge mitt minne
är graven
av mina oräkneliga återkomster.
Men jag vet att jag kommer att återfödas
varje dag
utan att någonsin veta
vem jag är.


Nu voi şti niciodată cine sunt
atât timp cât memoria mea
este  mormântul
nenumătatelor mele întoarceri.
Dar ştiu că voi renaşte
în fiecare zi
fără a şti niciodată
cine sunt.


SNÖFLINGORNAS NOSTALGI

Du har lagt mig mellan två evigheter
för att inte höra
hur vintern gör ont?
Du slet mina armar av snö
utan att veta att kärleken
av varje snöflinga
som har fastnat på en ögonfrans
kommer med fjärran,
och fönstret som öppnats till solen
slukar mig i leendet
emellan de två evigheterna
genom sitt vita mörker.


M-ai culcat între două veşnicii
ca să nu aud
cum doare iarna.
Mi-ai smuls braţele de nea
fără să ştii că dragostea
oricărui fulg de nea,
oprit pe geană,
vine cu o depărtare,
iar fereastra deschisă spre soare
mă absoarbe surâsului
dintre cele două veşnicii
prin obscuritatea sa albă.

DÅ SKA DU VETA…

Har du lagt någonsin örat mot marken
för att höra hur gräset växer?
Har du någonsin satt tanke vid tanke
för att födda mig
bakom ögonlocken?
Har du druckit någonsin från källan
som rinner mot berget?
Har du plockat någonsin liljor
som växer på fruset vatten?
Då… kanske du ska veta
om jag har funnits…
om jag finns än…
om jag kommer att finnas!



Ai pus vreodată urechea la pământ
să auzi cum creşte iarba?
Ai lipit vreodată gând lângă gând
pentru a mă naşte
în spatele pleoapelor?
Ai băut vreodată din izvorul
ce curge către munte?
Ai adunat vreodată nuferi
crescuţi pe ape îngheţate?
Atunci... poate, ai să ştii
de am fost...
de mai sunt...
de voi mai fi !...

OM…

Om min hand är förlängningen
av dina smekningar…
och om… mitt ord är förlängningen
av din tanke
det är för att mitt minne
upplöser sig på din trötta näthinna,
och vandrar
genom dina labyrinter
för att hitta vägen.
Och om ditt andetag…
är luften som jag andas,
och om… dina ord
är som en oändlig flod
som översvämmar mina tankar
beror på att jag letar
efter mig själv även i dig.


Şi dacă… mâna mea e prelungirea
mângâierilor tale…
şi dacă… vorba mea e prelungirea
gândului tău,
e pentru că memoria mea
se dizolvă pe retina ta obosită,
în care hoinăresc
printre labirinturile tale
căutându-le drumul.
Şi dacă… răsuflarea ta
e aerul pe care-l sorb,
şi dacă… cuvintele tale
sunt ca un râu nesfârşit
care-mi inundă gândurile,
e pentru că
mă caut, încă, prin tine.



Niciun comentariu: